- Project Runeberg -  Betraktelser över första och andra årgången av kyrkoårets högmässotexter /
410

(1931) [MARC] Author: Anders Victor Isaksson With: Alfred Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra årgången - Johannes Döparens dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•410

stolt att taga tillbaka sitt löfte och sin ed. Och strax sände
konungen en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och han
gick åstad och halshögg honom i fängelset och frambar hans huvud
på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder,
Och när hans lärjungar försporde det, kommo de och togo hans lik
och lade det i en grav".

Inför denna händelse stå vi undrande och frågande. Varför
skulle denne kraftige väckelsepredikant bliva halshuggen på en
li-derlig kvinnas önskan? Varför tillät Gud det? Och när så
skedde, varför skulle det ske inom fängelsets murar-? Varför kunde
han icke vid sin martyrdöd få avlägga ett kraftigt och gagnande
vittnesbörd inför en stor folkskara, såsom många andra, mindre
betydande personer hava fått göra?

Ja, dessa och många andra frågor kunna vi göra; de bliva dock
obesvarade. Vi kunna dock härvid tänka på även det, att hur
energiskt Johannes hänvisade alla sina åhörare och särskilt lärjungar
från sig och till Jesus, så tyckes dock åtskilliga hava så fästat sig
vid Johannes, att han icke kunde förmå dem att sluta sig till Jesus.
Se Joh. 3: 25—30. I sista versen av dagens text säges, att
Johannes hade lärjungar även vid sin död. Man får väl antaga, att dessa
blevo Jesu lärjungar, sedan Johannes icke längre levde.

Kanske Johannes mot sin vilja och i trots av sitt energiska
arbete däremot stod till hinder för någon att komma till Jesus, stod
mellan Jesus och de lärjungar, som hängde så fast vid honom, att
han icke kunde få dem från sig och till Jesus. Ja, icke vet jag, hur
det var. Men var det så, då måste till och med denne ärlige, trogne
och kraftige Herrens tjänare undan; även om en gudlös och
ogudaktig kvinna skulle utverka det, Ty ingen och intet får stå
emellan Jesus och den själ, som skall varda salig.

Ett är dock säkert: djävulen och den ogudaktiga världen
komma icke lägre i sin ondska, än vad Gud tilltsädjer. Och han har
sina vissa och gagnefulla avsikter med vad han tillstädjer, även när
det ser ut, som om det vore uteslutande djävulens verk och idel
olycka.

Herrens vän Johannes förlorade emellertid icke på den
överraskande och hastiga himmelsfärden. Det var ett saligt utbyte att få
utbyta fängelset — där han genomgått många svåra prövningar, så
att han till och med stod i fara att förargas på sin Frälsare och vän
(Matt. 11:6) och tillbyta sig evig ro och mättnad hemma hos
Herren. Och Johannes lärjungar, som förlorade sin mästare och
nödgades sluta sig till Jesus, förlorade icke på Johannes död. Och
man har anledning förmoda, att icke heller Guds rike förlorade
därpå. Gud är en sådan mästare, att han kan länka de för våra ögon
mest ödesdigra händelser att tjäna till gagn. Även du torde väl
få göra sådana erfarenheter, att du kunde hava gagn av att
begrunda följande psalmvers:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:09:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/isakpost/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free