Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Age - Ett godt hjerta. Interiör - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter sig på rocken, och så får man sina rebus
nedskrynklade och forstörda. — Jo, det ar
värdar, det!
Lektorn kom honom skrattande till hjelp.
— Din slarf, nog vet du, att varden här på
stället sjelf inga beqvämligheter har, och att
det sitter spikar någonstans på väggen. — Så
der, nu hänger den ju galant.
— På den eländiga kalken, ja! Att icke
kunna bestå sig tapeter, utan ha vispstänk
på väggarna, som bönderne, det är för lumpet.
Se nu sjelf, hur hvitmenad den blir, precis, som
om du haft den till tabula nigra åt dina
skolpojkar. Nog kunde du annars vara pedant
sjelf, utan att sätta bomärket på andra!
Det gick aktuarien, som det går alla
hetlef-rade; han retade upp sig sjelf, tilldess han
sade mera, än han ville och kunde försvara. Men
lektorn forblef lugn; ty han visste detta och
var van vid aktuariens egenheter.
— Seså, din grälmakare, var nu ej ond
’ längre, utan slå dig i ro och drick oss till! —
och han tryckte med halft våld aktuarien ned
i en af de breda länstolarne.
Assessorn var genast framme med sin
knubbiga hand och tryckte förbindligt aktuariens
langa och knotiga. — Bror är förnäm, hehe!
— Hvasa? ropade aktuarien,! ryckte genast
sin Wardare ur fickan och höll den under
ö-gonen på assessorn. Kommer jag för sent? Var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
