Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde själva fånga fisken och agnmusslorna.
Tillsammans skulle vi minsann kunna göra
mycket — sannerligen! Och jag kunde ju föra hit
mitt lilla hus. Där borta tycker jag inte om det
längre. Ja, du kan tänka på saken!
När den gamle nämnde flyttningen av huset,
var William genast absolut emot saken. Han
ville inte under några förhållanden ha grannar.
Han svarade torrt:
— Nå ja, jag ska tänka på saken. Vi kan tala
om det en annan gång. Kanske före nästa
fångsttid. Men nu ska vi höra lite musik och sång.
Och William drog upp grammofonen igen.
Ju närmare tiden kom, som kapten Lyssjenko
hade bestämt för flykten, desto oroligare blev
Vera. Det är icke alltid förståndet godkänner
hjärtats önskningar. Hon försökte på allt sätt
uppskjuta ögonblicket, då hon måste fatta sitt
beslut. Skulle hon fara eller icke? Och utan att
vara på det klara med sig själv, gjorde hon sig
varje dag i ordning till resan. Hon tvättade och
strök sina och Mitjas kläder och lade
omsorgsfullt ned dem i en reskoffert, som ända hittills
stått tom i garderoben. Hon lade också dit en del
andra saker: leksaker, ett litet herbarium med
polarväxter och sin dagbok.
Då korgen redan var fullpackad, blev Vera
plötsligt ond på sig själv. Hon kastade
alltsammans ur korgen igen och ställde den i
garderoben. Men dagen därpå lågo alla sakerna åter i
korgen i samma omsorgsfulla ordning.
Två dagar före den bestämda tiden fattade
Vera sitt beslut. Och äntligen kände hon det lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
