Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Malla svarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för och emot; det blir ändå alltid något ord sagt som gör
ondt efteråt. Jag är ändå så säker att inga af Eder, mina goda
trofasta vänner, ville bringa mig från den punkt af orubbligt
förtroende till E. Gustaf hvarpå jag står — ty då vore
jag sannerligen bra litet ’afundsvärd’. Hurudant ändå mitt
hjertelag evigt är och förblir mot dem som förlorat detta
förtroende skulle jag gerna vilja visa, men det tjenar ej mycket
till. Emellertid måste du tro att jag räcker min hand lika
varm som någonsin, midt öfver detta svalg af olika meningar
och missförstånd! —
Din evigt trofasta
A. Lisa.»
»Den lilla medsända hyacinthen skall kanske säga dig
bättre än något bref huru jag i denna stund är sinnad mot dig!»
Den »lilla hyacinthen», uppdragen med öm och
ängslig omsorg i Anna-Lisas eget soligaste fönster, borde
väl, tyckes det, hafva varit en budbärare hvars rörande
och försonande språk funnit genklang i öfverstinnan
Mallas känslofulla och lättrörda hjärta. Men dels var
detta hjärta för tillfället, som hon själf skulle ha uttryckt
sig, »fortifieradt» mot dylika vekare anfäktelser genom
en uppriktig och osjälfvisk förtrytelse å andra, enligt
hennes förmenande, förorättade vänners vägnar, dels
innehöllo utan tvifvel Anna-Lisas af sinnesrörelse
vibrerande utgjutelser flera »taggar» än hon själf anade.
Mallas svar har tyvärr ej blifvit bevaradt; men af den
metodiska noggrannhet hvarmed hon indelat Anna Lisas
bref i ordentligt numrerade och annoterade paragrafer,
afsedda att i tur och ordning behandlas, kan man i
alla händelser sluta sig till att det icke talat den
impulsiva känslans och tillgifvenhetens språk. För Anna-Lisa
blef det en stor och smärtsam missräkning — så
smärtsam, att hon i sin ensamhet — Geijer befann sig vid
denna tid i Stockholm, vid riksdagen — rent af grubblade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
