Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Frances von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCES VON KOCH 91
Carlyle — med ett ord, där fanns alltid stoff tör
lifvande och innehållsrikt tankeutbyte, af en art som Geijer
just under dessa år knappast på något annat håll kunde
få åtnjuta och hvaraf han med glädje begagnade sig.
hu genomgripande andlig kris, som fru von Koch under
1840-talets första år hade att genomkämpa, förde henne
och Geijer närmare hvarandra än förut och fördjupade
deras förhållande till hvarandra. Frances Lewin hade
uppfostrats i den Benthamska filosofiens lifsåskådning,
enligt hvilka lyckan — uppfattad hufvudsakligen som
materiellt välbefinnande och frihet från lidande,
den största möjliga lycka för så många som möjligt»
betraktades som det högsta målet för såväl individens
som samhällets och hela mänsklighetens sträfvanden
»the only fit object for all human
exer-t i o n». I denna lifsåskådning, hvars praktiska tillämpning
i filantropiens tjänst onekligen burit många vackra och
rika skördar åt mänskligheten, har emellertid sorgen
den oundvikligaste af alla mänskliga erfarenheter
ingen plats. Den ignorerar helt och hållet denna stora
uppfostrares på en gång upplyftande och fördjupande
mission till människoanden och häri ligger förklaringen
till den flackhet och torrhet som utgör detta systems
förnämsta svaghet. Den opröfvadc Geijer hade en gång
med ett visst öfvermod uttalat som sin åsikt att »sorg
;ir synd». Hans sista lefnadsår gåfvo honom en djupare
och mänskligare uppfattning. Äfven fru von Koch skulle
just under dessa år lära känna sorgen. Hennes kraftiga
natur reste sig till en början upproriskt mot denna
erfarenhet, men äfven hon fann inom kort, liksom Geijer,
att lidandet ej var en fiende, utan en förklädd vän,
som räckte henne nycklarna till förut ej anade
skattkamrar i hennes eget innersta... »Jag vet —» skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
