- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
204

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - 1844

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

1 84 4

saknad har jag sagt farväl åt det gamla året . . . Såsom det
varit blir det aldrig mer! — Men — då blir det väl godt
på något annat sätt . . . Ack — om det vore så att jag vågade
sända en hälsning till dina föräldrar, ett famntag till Syster
Eva —! Men nu — vore det blott förmätet . . .»

Så började 1844, ett år som för Erik Gustaf Geijer
och hans familj skulle blifva mer än vanligt händelserikt
och ödesdigert, liksom det äfven för hela Sveriges folk
skulle medföra minnesvärda och betydelsefulla
tilldragelser.

*



Redan innan han hunnit få fästmöns nyårsbref har
Adolf, morgonen efter återkomsten från Kolltorp, den
3 januari, satt sig att skrifva till henne. På Kolltorp,
där hans »till Agnes ständigt vända tankar hållits i
verklig quarantaine» — har han ej ett ögonblick fått vara
ensam och så sträng har den observation varit som
han underkastats att han ej ens under vännen
Gyllenhaal adress vågat försöket att smuggla en liten hälsning
till henne — »de skulle blifvit alltför nyfikna —-». Den
trofaste Gyllenhaal har visserligen något lugnat honom
genom ett meddelande som låtit honom veta att allt
åtminstone i yttre måtto står väl till i Geijerska hemmet
men hvad han helst vill veta kan dock ingen annan
än Agnes säga honom ... »Måtte ej mitt bref ha vållat
dig någon oro!... Jag blef ångestfull till mods då jag
genast vid min hemkomst genomletade brefpacken på
pappas skrifbord och ej fann en rad från dig. Du
måtte väl ej så missförstått mig som skulle du alls
icke skrifva! —» Detta kan han dock ej få veta
förrän nästa postdag — »hvad jag skall vakta på den
posten !» ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free