Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKSALIGHETENS Ö
och dels i Shakespeare... Jag är rädd att jag måste
vara mer egenkär än jag vet af, som kan sä obeskrifligt
njuta af mitt eget sällskap!...»
Och en annan gång heter det:
». . . Ett obeskrifligt stort nöje har jag haft de sista
dagarna af att åter genomläsa Lycksalighetens Ö. Det
var så länge sedan jag läste den första gången att jag d å
alls ej förstod den. Men det är ju en herrlig dikt! —
lag endast förundrar mig öfver att somliga — vår vän —bb—
till exempel — kunnat så skarpt klandra de starkt sinnliga
skildringarna i första delen. Jag tycker de äro alldeles
nödvändiga för det hela, såsom j a g uppfattat boken . . . En
uerfaren, rikt utrustad yngling som råkar in i Vindarnes håla
— (passionerna!) — och där väljer den täcke Zephyr, del
•;lada lekande skämtet och lättsinnet till vägvisare — hvart h a n
skall komma är ju klart!... Men du vet nog allt detta förut,
hvarför skall jag tala om det? — Skälet är att jag verkligen
varit så hänförd att jag behöfde hålla ett loftal! . . .»
Det bästa i hela brefvet är dock säkert i fästmöns
tanke den sista raden: »Nu har jag räknat ut i almanackan
att du bara får ett bref till från mig innan jag kommer
själf!...» Och i nästa bref heter det: »...Nu får du
intet mer frän mig förr än jag själf sluter dig i mina
armar!...»
Agnes svarar med varma tacksägelser för hans
målning af hemlifvet pa Hönsäter det förefaller henne
sä »ljufligt och godt». . . hon som »älskar lugnet
framför allt». Men tyvärr får hon själf föga njuta däraf
ty üppsalalifvet är alltjämt som en stor ringdans, där
man ryckes med, med eller mot sin vilja. Ett par aftnar
ha dock något sa när påmint om hvad nittonåringen
redan vemodigt kallar »forna tider» och deras mera
själfulla och innehållsrika nöjen. En afton hos E. A.
Schröders har fru Knös, för att fira Atterboms födelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
