- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
320

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Första varningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320

FÖRSTA VARNINGEN

som händt, ligger han, med ett tungt fall, medvetslös
på golfvet.

Är det ett slaganfall? — Hennes hjärta står stilla af
fasa. Men doktorn, som hämtats i ilande hast, förklarar
att det endast är en svimning; och ehuru den varar
oroande länge, så länge att man måste slå åder och
tappa af honom en hel del blod, vaknar han i sinom
tid åter till medvetande, påstår sig vara fullkomligt frisk
och vill genast stiga upp. . . Men krafterna svika och
han svimmar än en gång. Nu måste han blifva liggande
och inom kort blir det tydligt både för honom själf och
hans omgifning att han är allvarsamt sjuk, ehuru doktorn

den unge skicklige doktor ülas, familjens husläkare

ej rätt vet hvad namn han skall gifva sjukdomen,
som han dock under alla förhållanden anser säkrast att
behandla med upprepade åderlåtningar och kraftiga
»purgeringar» — för att drifva det onda ur kroppen —
jämte »blodrenande» medel af åtskilliga slag. Denna
behandling är just ej ägnad att styrka patienten och
ersätta en förbrukad lifskraft, men den gör honom i
alla händelser mera lätthandterlig och villig att hålla
sig vid sängen. Det är så godt som Geijers första
erfarenhet af verklig sjukdom och han har svårt att finna
sig däri; men den ytterliga kraftlösheten, den starka
hjärtklappningen och de upprepade svimningsanfallen
så fort han försöker stiga upp öfvertyga honom så
småningom att doktorn har rätt och att han tills vidare
måste finna sig i sitt öde.

Det är först den sextonde oktober, då Adolf Hamilton
redan är på väg till Hohenheim, som Agnes med
någorlunda lättadt hjärta kan skrifva:

»...Gud ske lof! — Nu kan jag verkligen säga dig
att pappa är bättre . . . Dagarna sedan du rest voro förfärliga;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free