- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Första samlingen : 1840-1845 /
372

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - En ny syn på mamsell Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

EN NY SYN TÅ MAMSELL GEIJER

säter och förfelade där icke den verkan som Adolf väntat
sig — så mycket mindre som det bekräftades af andra,
icke mindre värderade och vederhäftiga. Bland den
mängd af främlingar som denna lysande vinter slagit
sig ner i Uppsala voro i själfva verket åtskilliga af
Hönsätersfamiljens intimaste vänner och trägnaste
korrespondenter. Äldste sonens »hemliga» förlofning med
mamsell Geijer var naturligtvis för dem ingen hemlighet,
och det är lätt att föreställa sig med hvilket kritiskt
intresse den mycket omtalade fästmön af dem skulle
iakttagas, eller huru intressanta rapporterna angående
dessa iakttagelser måste hafva varit för emottagarne nere
i Västergötland. För de båda ungas framtida lycka voro
dessa tätt skrifna och säkert ofta omlästa bref af icke
ringa betydelse. Tack vare dem, började själfve
Gamle-grefven så småningom få en annan syn på mamsell
Geijer. Vid Adolfs ungdomliga omdömen hade man
naturligtvis ej fäst ringaste afseende. Men detta var
något helt annat. Vördade tanter, gamla familjevänner
af bepröfvad erfarenhet, fröken Evas egna välborna och
väluppfostrade flickbekanta — alla hade intet annat än
beröm och goda ord för den unga dam som beredt
Adolf Hamiltons närmaste så många bekymmer. Man
kunde tydligen icke längre rätt och slätt affärda henne
som »en ung flicka utan börd och förmögenhet» —
hon var, hon måste vara, m e r än presentabel, för att
förtjäna sådana vitsord. De varma hjärtan, som i tysthet
länge längtat att ge vika, veknade allt mera...

Om allt detta hade emellertid Agnes själf ingen
aning. Hon kände sig blott observerad och kritiserad
på ett sätt som gjorde henne besvärad och olycklig —
och det vänskapliga intresset kunde också ibland taga
för en finkänslig natur tämligen pröfvande former...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/1/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free