Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
SKALD OCH MUSIKER
vårars fågelsång. Så kunde han, brukade hans dotter
berätta, stundom under någon af deras långa
gemensamma promenader, med anledning af ett tillfälligt
yttrande, en tidningsnotis eller tidskriftsartikel som kommit
att nämnas, en framställd fråga, så fördjupa sig i
skildringar af en eller annan, kanske jämförelsevis obetydlig
historisk episod, de dolda krafter som samverkat för att
framkalla den och de långt nående verkningarna af
skenbart betydelselösa tillfälligheter — »det finns inga
tillfälligheter i historien!» brukade han säga — att det hela
för all framtid för åhörarens minne framstod med något
af det personligen genomlefvades skärpa. Naturligtvis
gällde detta i ännu högre grad de episoder i hans eget
lif som redan lågo tillräckligt långt tillbaka i tiden för
att till någon del falla inom det historiska perspektivets
område. Som anekdotberättare var han, som vi veta,
icke lyckad, därför att han redan från början så
öfver-väldigades af tanken på historiens komiska höjdpunkt att
han för skratt ej kunde tala till slut och måste bedja
någon annan fortsätta.* I den eleganta
salongskonversationens konst var han icke heller någon mästare, då
han, som han själf brukade beklaga sig, »alltid hade
så ondt om växelpengar» — eller med andra ord
saknade det lätt omsatta andliga småmynt hvarförutan äfven
ett stort snille ofta i sällskapslifvet kan befinna sig i
samma ledsamma predikament som en millionär, med
plånboken full af tusenkronsedlar, på en
tjugufemöres-basar. Men om han således ej egentligen förstod konsten
att samtala — annat än i djupt förtroliga stunder med en
eller annan af de utvalda vänner af hvilka han kände
* »Detta fann han själf ytterst löjligt och tillät gerna sina
barn att derför bele honom,» säger hans hustru i sina
efterlämnade anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
