Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MINNESBOKEN
235
blifvande makarnas pligt att dess förinnan allvarligt pröfva sig
sjelfva, om de med kärlek kunna uppfylla de skyldigheter den
äkta föreningen ålägger. Men vexlingen af tycken
upplöser ingalunda föreningen, utan innehåller ett
ondt*, som pligtmessigt bör motarbetas och kan motarbetas
(ty hvad vore menniskan om hon ej kunde lära sig att älska
sina skyldigheter?) så länge uppfyllandet af pligt i
allmänhet — det vill säga egen och makans förbättring
— är i äktenskapet möjligt — ej längre. Ty intet band gäller
mot räddningen af en själ.
». . . Så verkar den högre samfundsanden renande och
stärkande tillbaka på de väsentliga samhällsbildningar ur
hvilka den sjelf först utvecklat sig; och det är så mycket nödigare
att skarpt fatta detta som det just är svärmeriets egentliga
kännetecken att blott föreställa sig denna verkan såsom
upplösande, så att t. ex. i den mån den högre menskliga
sam-hälligheten framträder, familjen, kommunen, staten skulle
försvinna; då just motsatsen, nämligen att de härigenom allt
mer visa sig i sin äkta beskaffenhet, är
sanningen . . .
». . . Ej blott först och främst, utan både först och
sist: familjen är helig; och denna känsla, öfvertygelse
och sed upphör aldrig att vara grund och rot till all sedlighet
på jorden. Den är religionens hem i verlden — (ty
religionen måste ock ha ett hem, ej blott en kyrka) —. Vi
ha fästat uppmärksamheten på den snart alla gränser
genombrytande, för framtiden högst betecknande gemenskapen
mellan jordens folk och släkten, på den öfverhandtagande
kosmopolitismen, med ett ord. Man prisar den såsom ett godt;
man anklagar den såsom ett ondt. Den är och kan vara
bäggedera. Den är en upphöjelse öfver fördomar —
* Det flacka resonnement som vill upplösa äktenskapet
efter det subjektiva tycket, är alldeles af samma halt som det
hvilket skulle förneka förbindelsen af pligters
uppfyllande i allmänhet, så snart, genom vexlande tycken,
detta uppfyllande ej skedde rätt gerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
