Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Adolfs bref. Gotthard Hamilton och Curry Treffenberg i Uppsala. Ava Wrangels bröllop. Förändringar. Ett gammaldags bröllop. Geijerstams på Hönsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
AVAS BRÖLLOP
glädjen ur det gamla hemmet» och den Silfverstolpeska
salongen hade förlorat ett af de viktigaste bland de
element som under senare år skänkt den dess enastående
prägel. Den ännu ogifta äldre systern, en för öfrigt
redbar och älskvärd, af alla värderad personlighet, ägde
icke vare sig hennes behag eller hennes talanger. Det
blir från denna tid alltmera »gult» — fru Alidas
uttryck för en viss melankolisk höststämning i
sällskapslifvet — kring de »små gummorna», och Agnes antecknar
allt oftare under den kommande vintern att det »gör
henne ondt om dem», ehuru vänkretsen fortfarande
samlas hos dem och Malla alltjämt är den sociala
medelpunkt och stödjepelare som hon alltid varit. Men icke
dess mindre gör sig Förvandlingens Lag alltmera
märkbart och allvarligt gällande.
Den tolfte september var själfva bröllopsdagen.
Aftonen förut hade tärnor och marskalkar jämte resande
släktingar och andra långväga gäster samlats hos fru
Silfverstolpe; Agnes och Thekla hade »under skämt och
glädje men ändå med många allvarliga tankar» bundit
krona och krans åt ungdomsväninnan, hvilkens plats i
deras krets ingen mer skulle fylla — Ava hade för sista
gången som flicka sjungit sina gamla sånger och man
hade tillsammans beundrat den rikedom af blommor
som den artige fästmannen medfört från Stockholm, bland
annat »de o tro ligas te Georginer»*, skrifver Agnes,
»i de praktfullaste färger, spräckliga, flarnmiga och stora
som mitt hufvud»... Man ser för sig de tjocka
oformliga bollarna, just då modeblomman för dagen, men
nu i våra ögon lika litet tilltalande som andra
förbleknade modegalenskaper. Agnes tillägger för öfrigt,
karaktäristiskt nog: »— Jag hade ej trott att Georginer kunde
*Dahlior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
