- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
345

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Viktiga tilldragelser. Fredrika Bremers bref. Försäljning af gården. Resplaner. Grusade förhoppningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RESIGNATION 345

»— Min kära älskade! — Så är det då afgjordt — och
afgjordt just som jag i tysthet alltid anat! Visst har du
handlat rätt, fullkomligt rätt, då du gifvit efter för dina
föräldrars önskan! — Hvad mig beträffar så vet du nog
att icke ens lyckan att få kalla mig helt Din för mig skulle
uppväga den smärtan att endast tack vare ett motvilligt och
aftvunget samtycke bli mottagen som Deras Dotter. Nej,
nej! — Det är bäst som det är; — att jag ännu någon tid
får vara mina älskade Gamles hjälp och glädje inom hemmet
är ju i sjelfva verket en så ljuf lott att det vore långt från
mig att knota öfver hvad jag väl snarare borde räkna som
en lycka. Och då vi å ömse sidor veta och känna att vi
göra det rätta, bör tiden hvarken bli oss lång eller tung.
Ett år eller par äro ju ingen evighet då man trofast håller
af och helt litar på hvarandra! — Då jag ju redan varit orsak
till att du så länge måst stå i strid med dem du mest i
verlden måste älska och vörda, känner du mig nog tillräckligt
för att veta att jag aldrig, aldrig skulle vilja uppmana
dig att än en gång rifva upp dessa knappast läkta sår. Jag
känner och vet att jag endast med misstroende och oro —
som af orättfånget gods — skulle våga njuta af en lycka
som vi trotsat och tvingat oss till! — Och så
känner äfven du, min Adolf, det vet jag. Låt oss derför tåligt
vänta till dess vi kunna draga in i vårt bo med vissheten
att inga förebråelser, intet missnöje följer oss dit, utan endast
de goda andar som kallats dit af Föräldrars V ä 1 s i
g-nelse! — ... Att pappa nu verkligen sålt gården betyder
ingenting, ty vi skulle troligen i alla händelser ha flyttat till
Stockholm i höst. Att vi n u göra det är bestämdt. Pappa
längtar att der i större ro än här få egna sig åt sina Historiska
Arbeten och känner det godt och lugnt att nu ändtligen på
gamla dagar vara fullkomligt skuldfri och utan ekonomiska
bekymmer. Hur innerligt vi unna honom denna ålderdomsro,
förstår du utan att jag behöfver säga det . . . Visserligen går
nu min älsklingsdröm — att få vigas i Upsala Domkyrka —
om intet, och jag skulle ej säga sant om jag försökte neka
att det kostar mycket på mig. Jag är nog barnslig att nästan
tycka att Gud är mig närmare h ä r, att jag här känner
Honom bättre och Han mig, än på något annat ställe i hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free