Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ex strålande uppenbarelse
— —? — Nå ja — man får väl se. Erik Gustaf skall
naturligtvis i morgon göra henne ett besök och sedan
— ja, det blir hennes sak. Vill hon träffa sina gamla
vänner, så vet hon ju hvar hon skall finna dem. Hvarom
icke–nå, godt och väl–
Och därmed sätter man sig beslutsamt till de länge
försummade brefven och dagböckerna med bestämd
föresats att ej lägga från sig pennan förr än man till
punkt och pricka redogjort för alla Kölns kyrkor och
kapell, helgonbilder, konstskatter och reliker med
tillhörande historiska data. Det är ett drygt och ansvarsfullt
arbete och flickorna sitta djupt allvarliga midt emot
hvarandra vid bordet, då och då halfhögt utbytande
en fråga eller en upplysning, medan fru Anna-Lisa på
sitt håll mera otvunget för svägerskan skildrar allt det
märkliga de upplefvat, sedan hon sist skref — »Gud
allena vet, huru många kyrkor vi besågo! —»... Och
så upptagen är man att man till och med glömt att se
på klockan och oroa sig öfver Geijers långa bortovaro,
innan ljudet af brådskande steg och glada röster
förnimmes i korridoren och dubbeldörrarna plötsligt af
djupt bugande uppassare slås upp på vid gafvel för
en strålande uppenbarelse: — Jenny i »vid himmelsblå,
svandunskantad taftkappa» öfver den ljusa aftontoiletten,
med rosor i det ljusa vågiga håret och ögon lysande
som stjärnor i ett ansikte så fullt af daggfrisk ungdom
och oskuldsfull glädje att det är »som såge man våren
själf» — Jenny med leende läppar och öppna armar,
kinder våta af tårar och en röst, hvars oförlikneliga
tonfall kommer hjärtat att smälta i ens bröst som snö
för solen... »Å, tant Anna-Lisa, tant Anna-Lisa! Och
du, lilla kära Agnes — tänk, tänk att få träffa er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
