Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
hönsäter
och ljusa framtidsplaner, eller da och da växlar en nick,
en blick af tyst och rördt samförstand med sin
Anna-Lisa. — ... Ja sannerligen — här är det hem, det lif,
den trygga, på kärlek och förtroende grundade lycka
som de helst af allt kunnat önska för sin Agnes — i
denna stund förefaller det dem kanske båda som hade
lifvet med slösaktiga händer rågat måttet af all den
sällhet som blifvit dem beskärd.
Man gör en hastig rundtur kring den gamla
trädgården och tittar ett ögonblick upp i »Stora
Byggningen», där förödelsens styggelse dock ännu råder och
snickare och kakelugnsmakare härja. — Adolf hoppas
ha allt bättre i ordning vid nästa besök — men nu
får man icke dröja längre. Ty äfven på Hönsäter vänta
kärleksfulla hjärtan och ingen vet bättre än Adolf
hulde båda gamla där, som i finkänslig grannlagenhet velat
lämna honom att ensam mottaga sina dyrbara gäster,
nu räkna timmar och minuter till dess också de få
välkomna sitt länge saknade hjärtebarn... Vagnarna
köra fram — denna gång skjutsar Adolf själf sin Agnes
i sin egen lätta, tvåsitsiga schäs — och snart är man
åter på väg till den långa resans slutliga, på sistone
så längtansfull motsedda mål. Just då aftonklockan
ringer för att kalla skördefolket hem från arbetet och
solen, sjunkande mot väster, slår en bred bro af flytande
guld tvärt öfver Kinneviken, viker man af från stora
vägen nedåt Hönsäters långa allé, vid hvars slut den
gamla gårdens vänliga gula murar skymta mellan
jättelika almar och kastanjer. Redan på långt håll urskiljer
man mellan portikens pelare gamle-grefvens hvita hufvud
och resliga gestalt — han har varit ute många gånger
denna eftermiddag för att se uppåt allén och hans
tålamod, aldrig långt, har pröfvats till det yttersta. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
