Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Geijers bryta upp från Kinnekulle. Kort uppehåll i Stockholm. De sista dagarna i Uppsala. Geijer och Hans Järta. Afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
hans järtas hälsning
man sjuknade i reumatisk feber och måste intaga sängen.
Anfallet gick dock jämförelsevis fort öfver, och då
patienten fick stiga upp, kände han sig mindre matt än hans
hustru befarat. Men nervös och orolig var han, i sin ifver
att komma i väg dit man skulle, och därjämte ängslig att
för länge uppehålla sin efterträdare i det gamla hemmet,
Annerstedt och dennes familj, som naturligtvis längtade
att få flytta in så fort som möjligt. Doktor Olas hade
föreskrifvit, att Geijer skulle hålla sig inne ända till
resdagen, och denna ordination fritog honom från
skyldigheten att göra afskedsvisiter, hvaröfver han
antagligen ej sörjde. Ett sådant besök skulle säkert ha både
uppskakat och gladt honom. Det gällde Hans Järta, som
sa strängt bedömt hans affall och blifvit ännu mer
förbittrad efter att i oppositionens växande makt och
djärfhet ha tyckt sig spåra hans inflytande. Ett af Geijer
gjordt försök att återknyta vänskapsbanden hade Järta
tillbakavisat, och denna oförsonlighet hade djupt sårat
den förre, som därefter fattat föresatsen att för sin del
ej göra något ytterligare försök till närmande. »Af hvad
som skett följer endast–—, att det må hädanefter
blifva han som må söka mig, om han det önskar.»
Sa skref Geijer da till sin Anna Lisa. Men nu, när
skilsmässan från Uppsala nalkades, fick hon i uppdrag att
framföra mannens afskedshälsning till Järta, som redan
lag på sitt sista, langvariga sjukdomsläger. Säkert gick
hon icke utan bäfvan till detta värf. Hon hade dock allt
skäl att vara nöjd med utgången. Den sjuke erkände,
att äfven han under de sista ären omsider erfarit nog
för att finna »stugan för trång». Han bad om förlåtelse
för att både muntligen och skriftligen ha dömt Geijer
för hardt. »Ingen,» tillade han, »har så sonligt och
öfverseende som Geijer af mig mottagit stränga till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
