- Project Runeberg -  I Sverige /
33

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i fodrad kappa den rike Michel Krämare, Wadstenas
yppersta borgare; vid sidan af honom går hans unga,
fagra dotter Agda, rikt klädd och glad; ungdom i
skönhet, ungdom i sinne. — Alla ögon skåda på honom,
den rike, och glömma likväl honom för henne, den
sköna. Lifvets bästa lycka blomstrar för henne, högt
flyger hennes tanke, högt flyger hennes aning; hennes
framtid är lycka, det var mängdens tanke; och ibland
de många såg en på henne, som Romeo såg på Julia,
som Adam såg på Eva i paradisets lustgård; denna
ena var Olof, den yppersta ynglingen, men fattig, som
Agda var rik; — och han måste dölja sin kärlek;
men som han lefde blott deri, visste att tala blott om
den, blef han lyst och sluten; — efter månaders förlopp
kallade staden honom Olof Tyste.

Nätter och dagar kämpade han mot sin kärlek,
nätter och dagar led han osägliga qval; — men till
sist, — det behöfves blott en daggdroppe eller en
solståle för att den fullmognade rosen öppnar sig. — Åt
Agda måste han säga det, och han hörde hans ord
och förskräcktes och sprang sin väg; men tanken stadnade
hos honom, och hjertat följde efter tanken och
blef der. Hon älskade honom tillbaka, så fast, så
troget, men i tukt och ära; och derföre kom den fattige
Olof till den rika krämaren och bad om dotterns hand.
Men Michel sköt rigeln för sin dörr och för sitt hjerta,
han hörde hvarken gråt eller bön, men blott sin egen
vilja, och då liten Agda också höll fast vid sin vilja,
satte hennes fader henne i Wadstena kloster, och Olof
måste lida, som det står i den gamla visan, att de kastade

”— den svarta mull
Allt öfver skön Agdas arm!”


Hon var död för honom och verlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free