- Project Runeberg -  I Sverige /
49

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underverk”, sade kandidaten; men vi äro så vana
dervid, att vi kalla dem hvardagssaker.” Han talade och
förklarade, och det var slutligen, likasom skulle, han
lyft hjernskålen på mig, och jag tillstod uppriktigt, att,
om jag icke redan vore gamla karlen, så skulle jag
genast in i polytechniska anstalten och lära mig att titta
in i verldens djupast förborgade skrymslor, detta oaktadt
jag var en bland de lyckligaste menniskor. ”En
bland de lyckligaste!” sade han, och såg liksom
litet tviflande ut. ”Är ni lycklig?” frågade han;
”ja”, svarade jag, ”jag är lycklig och välkommen
i alla städer, dit jag kommer med mitt sällskap. Det
är bara en önskan, som ibland lik en mara rider
mitt goda lynne, och denna önskan är: att bli
teaterdirektör för en lefvande trupp, ett sällskap verkliga
menniskor. ”Ni önskar få era marionetter lefvande, ni
önskar, att de måtte bli riktiga skådespelare”, sade han,
”och ni vill sjelf vara direktör; då menar ni er bli
fullkomligt lycklig?” Det trodde inte han; men jag
trodde det, och vi talade hit och dit, utan att någon
ville låta rubba sig i sin mening; och vi klingade
med glasen, och vinet var mycket godt, men det var
trolltyg uti det, ty i annat fall skulle hela historien
stadna dervid, att jag fick mig ett rus. Så var det
likväl inte, utan jag såg allting redigt. Solen sken in i
rummet, det spred sig ett sken från den polytechniska
kandidatens ansigte, så att jag började tänka på de
gamla gudarne med evig ungdom, då de gingo omkring
här i verlden; detta sade jag äfven till honom, och han
log, och jag skulle ha vågat svärja på, att han var en
förklädd gud eller en af den familjen — och det var
han med; — min högsta önskan, sade han, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free