- Project Runeberg -  Ivanhoe /
40

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre ceremonier, men kanske med icke mindre belåtenhet tog
guldkedjan och lade den i en ficka fodrad med välluktande skinn, som var anbragt under hans arm. » Och nu, herr Cedric», sade han, »det ringer till vesper för mina öron tack vare ert goda vins styrka — tillåt mig nu att dricka ännu en skål för lady Rowenas välgång, och gif oss sedan lof att gå till hvila.»

»Vid Bromholmes kors», sade anglosaxaren, »ni häfdar illa ert rykte, herr prior; ryktet säger, att ni är en manhaftig munk, som godt kan höra morgonklockan ringa, innan ni lämnar den fyllda bägaren, och gammal som jag är, var jag rädd, att jag skulle få stå där med skammen, då jag kom tillsammans med er. Men på min ära, en anglosaxisk pojke på tolf år skulle ej på min tid så snart ha lämnat sin bägare.»

Priorn hade emellertid sina skäl för att ej svika den måttlighet i njutningen han vid detta tillfälle hade lagt an på. Han hyste en instinktmässig fruktan för anglosaxarens lätt uppbrusande häftighet, och insåg faran för, att den hänsynslöshet och det öfvermod, som hans ledsagare redan gifvit så många bevis på, till sist kunde
framkalla ett obehagligt utbrott. Han erkände därför blygsamt, att ingen, som härstammade från något annat land, mäktade inlåta sig i den ädla bägarekampen med de härdade, hufvudstarka anglosaxerna; ett par ord sade han också, om än blott flyktigt, om sitt eget heliga kall, och vidhöll sitt förslag om att gå till hvila.

Afskedsbägaren bars därför omkring, och efter att ha bugat sig djupt för värden och för lady Rowena reste gästerna sig och blandade sig om hvarandra i salen, medan familjens bägge öfverhufvud genom olika dörrar drogo sig tillbaka med sina tjänare.

»Otrogne hund», sade tempelherren till juden Isaac, då han
gick förbi honom i trängseln, »ämnar du dig till torneringen?»

»Ja, det är min afsikt», svarade Isaac ödmjukt bugande, »med
er tillåtelse, ärevördige och tappre riddare.»

»Ja», sade riddaren, »för att hudflänga våra adelsmän med ocker och bedraga kvinnor och barn med bjäfs och leksaker — jag slår vad om, att du har pengar i massa i din judepåse.»

»Icke en schekel, icke en silfverpenning, icke en half — så sant mig Abrahams Gud hjälpe!» sade juden och slog ihop sina händer »Jag har endast dragit ut för att söka hjälp hos några bröder af min stam till att betala den skatt, som judefogden har ålagt mig — fader Jakob stå mig bi! Jag är en fattig stackare — till och med den kappa jag bär är lånad af Ruben från Tadcaster.»

Tempelherren smålog bistert, då han svarade: »Förbannelse öfver dig, du falske lögnare!» och i det han därefter gick vidare, som om han försmådde att tala mera med honom, sade han några ord till sina muhammedanska slafvar på ett språk, som ej förstods af de omkringstående. Den stackars israeliten tycktes ha blifvit så förskrämd vid den krigiske munkens tilltal, att tempelherren hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free