- Project Runeberg -  Ivanhoe /
140

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riddar Latmask, och det kunde finnas personer, som vore nog elaka att uttyda den gästfria vederkvickelse jag har gifvit er, en trött resande, under tre korta timmar, som idel dryckenskap och fråsseri, laster lika främmande för mitt kall som för min karaktär.»

»Lumpna baktalare!» svarade riddaren. »Jag önskar, att jag
kunde komma åt att tukta dem. Men det är i alla fall en sanning, helige klerk, att alla ha sina fiender, och det finns folk här inlandet, med hvilka jag hellre vill tala genom visiret på min hjälm än med blottadt ansikte.»

»Sätt då din järnkruka på hufvudet, min late vän, så fort som din natur det tillåter», sade eremiten, »medan jag sätter undan dessa tennkrus, hvilkas forna innehåll löper underligt rundt i mitt hufvud; och för att man inte skall höra något buller — ty sanningen att säga märker jag, att jag är litet osäker på benen — så stäm in i den melodi du hör mig sjunga; det gör detsamma med orden, dem kan jag knappast själf.»

Med dessa ord uppstämde han en dånande psalm, och medan
den skallade, flyttade han undan alla saker, som de användt vid sitt dryckeslag; riddaren, som skrattade hjärtligt, allt under det han väpnade sig, hjälpte till med sin röst då och då, allt efter som hans skrattlust tillät.

»Hvad är det för en satans morgonmässa ni hålla så här dags
på dygnet?» sade en röst utanför.

»Vår herre förlåte er, herr resenär!» sade eremiten, som tack vare det oväsen han själf höll och kanske också på grund af det nattliga dryckeslaget ej kunde känna igen en röst, som eljes var honom ganska väl bekant, »drag vidare i Guds och S:t Dunstans namn och stör inte min och min fromme broders andakt.»

»Galne präst», svarade rösten utanför, »öppna för Locksley.»

»Det är ingen farlig», sade eremiten till sin gäst.

»Men hvem är han?» sade den svarte riddaren. »Jag är mycket
angelägen att få veta det.»

»Hvem han är? Han är en vän, säger jag.»

»Men hvad för en vän? Han är kanske en vän till dig, men
inte till mig.»

»Hvad för en vän?» svarade eremiten. »Det är en af de
frågor, som det är lättare att göra än att svara på. Hvad för en vän? Jo, då jag nu tänker närmare på saken, kommer jag ihåg, att han just är den beskedlige skogvaktare jag talade med dig om för en stund sedan.»

»Ja, en lika beskedlig skogvaktare som du är en from eremit,
det tviflar jag inte på. Men öppna nu dörren för honom, innan han sparkar den af gångjärnen.»

Hundarna, som i början skällt alldeles ursinnigt, tycktes
emellertid nu känna igen den utanför stående mannens röst, ty de ändrade alldeles sitt sätt, skrapade och gnällde vid dörren, som om de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free