Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mycket riktigt», svarade Front-de-Boeuf, »och kan du, fromme fader, säga mig dessa röfvares antal?»
»Tappre riddare», svarade narren, »nomen illis legio, deras namn är legio.»
»Säg mig tydligt och bestämdt, hur många de äro, annars skola din kåpa och ditt rep vara dig till ett klent beskydd.»
»Ack», sade den förmente munken, »cor meum eructavit, det vill säga, jag var nära att förgås af ångest! Men jag inbillar mig, att de, om man räknar borgare och bönder med, kunna vara minst fem hundra man.»
»Hvad?» sade tempelherren, som i detta ögonblick inträdde i
hallen, »svärma getingarna så tätt här? Det är hög tid att utrota detta obehagliga yngel.» Han förde Front-de-Boeuf afsides och sade: »Känner du den där prästen?»
»Han är en främmande från ett aflagset kloster», sade
Front-de-Boeuf, »jag känner honom inte.»
»Anförtro honom inte då muntligt din afsikt», svarade
tempelherren. »Låt honom föra en skriftlig befallning till de Bracys kompani af friknektar om, att de oförtöfvadt skola ila sin herre till hjälp. Låt emellertid flintskallen, för att han ingenting skall misstänka, gå fritt omkring för att bereda dess anglosaxiska svin till
slaktbänken.»
»Må så vara», sade Front-de-Boeuf. Och han gaf genast en
tjänare befallning att föra Wamba till det rum, där Cedric och Athelstane höllos fångna.
Cedrics hetsighet hade snarare blifvit större än mindre genom fångenskapen. Han gick af och an i rummet med en hållning, som om det gällt att angripa en fiende eller storma en bresch i en belägrad fästning, än uppgaf han utrop för sig själf, än talade han till Athelstane, som med orubbligt lugn afvaktade slutet på detta äfventyr.
»Pax vobiscum!» sade narren, då han inträdde i rummet. »S:t Dunstans och alla andra helgons välsignelse vare öfver och med er.»
»Stig in», svarade Cedric. »I hvad afsikt har du kommit hit?»
»För att uppmana er att bereda er till döden.»
»Det är omöjligt», sade Cedric studsande. »Hur fräcka de äro, våga de ändå inte öfva en så uppenbar och godtycklig grymhet.»
»Ack», sade narren, »att vilja tygla dem med deras mänskliga
känslor vore detsamma som att vilja hejda en skenande häst med en silkestråd. Drag er därför till minnes, ädle Cedric, och ni också, tappre Athelstane, hvilka synder ni ha begått under ert jordelif, ty redan i dag ska ni bli kallade att aflägga räkenskap därför vid en högre domstol.»
»Hör du, Athelstane», sade Cedric. »Vi måste bemanna oss
till denna sista handling, ty det är bättre att dö som män än att lefva som trälar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
