Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
indigo från Florida, New Orleans och det spanska
Cuba.
Första gången jag efter pojkåren åter
sammanträffade med Heinrich Schliemann var 1873
eller 1874. Han hade ett arbete under tryckning
i Leipzig och passade nu på att besöka Pommern,
där han i Danzig studerade bernstensfyndigheter.
Bernstenen var i den grekiska forntiden en stor
dyrbarhet och utgör en viktig beståndsdel i de
grekiska arkeologiska fynden. Jag reste som tolk med
en svensk byggmästare för att köpa formade
bländ-tegel och begagnade mig af tillfället att se de
präktiga stora porträtten af de svenska konungarne i
Stralsunds rådhus, där jag träffade Schliemann.
Det var det svenska spåket som förde oss
samman; han talade nämligen svenska jämförelsevis
flytande. Vi påminte hvarandra om Hietala, Lavola,
Trångsund, alla de vackra ställena i Viborgs omnejd,
om lektionerna i grekiska och vår gamla lärare.
„Aber warten Sie mahl", säger han, „Sie sind
ja nicht Schwede". Han strök öfver pannan och
den kala hjässan, och så kom det: „Hyvä päivä,
miten vanha rehtori jaksaa"? Han hade inte helt
glömt sin finska.
Två dagar voro vi tillsammans här i det
pommerska landet. Meddelsam som han var, fick jag
del af långa stycken af hans lefnadssaga, och den
var i sanning brokig.
Gästfri på sätt och vis — jag menar på tyskt
vis — bad han mig, då vi skiljdes, att gästa honom
i Athén, om jag någon gång kom dit. Vid
tillfället syntes mig anbudets frikostighet visserligen rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
