Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
med sina företrädare hyllade den preussiska
ministern Schulenburgs sats „Ruhe ist die erste
Bür-gerpflicht", höll på att bli otålig, då var det Robert
Örn, som skulle uttala de lugnande orden. Jag,
som vid denna tid ofta besökte det älskvärda och
fint bildade Örnska hemmet, — där man, ovanligt
för en tjänstemannafamilj i vårt land, läste bland
annat italiensk skönlitteratur — kunde på nära håll
observera vänskapsförhållandet de två männen
emellan, och är för min del öfvertygad att intet
offentligt ärende af vikt behandlades vid denna period
utan Örns hörande samt att få ärenden blefvo
af-gjorda i strid med hans åsikter. Örns
maktställning blef dock knappast bemärkt.
Anspråkslös i hög grad, höll han sig
personligen undan. Han nöjde sig med att verka, där
han det kunde, och lät skenet falla på den, som
älskade det.
En lika anlitad rådgifvare, men icke lika
närstående person, var Nordenstam; en elegant militär,
klok, kylig och satirisk, stod denne på en mera
formell fot med sin chef än den förra. Han var
för öfrigt icke en person att leka med, orädd
uppåt som nedåt. Jag upplefde följande lilla, de bägge
männen karaktäriserande händelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
