Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXIX. Tantali arf. 1888
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuset och krossas mot bildstodens stengrund, likasom
människor blöda och dö för frihetens sken. — Ett motstycke
till denna dikt är poemet “Inför Nya världen“ i en
senare diktsamling “Fresker och gobeliner“: En emigrant,
som vill börja ett nytt lif på andra sidan Atlanten, går
orolig på däck och bidar ängsligt tidender från kajutan,
där hans stackars hustru motser sin nedkomst under
läkarens vård. I den nyfödde vill fadern se underpanten på
ett nytt bättre lif. Men samtidigt med att utkiken
rapporterar land i sikte, kommer budskap från hytten, att fostret
är dödfödt....
5. Aningar och böner. I dessa dikter, som närmast
prisa naturens läkande och försonande kraft, visar sig tydligt,
huru den poetiska panteismen lämnar rum för en djupare
religiös världsåskådning. I “Bönen“ (n:o 1) heter det
bland annat: “Människan måste alltid bedja, äfven om hon
förlorat fadernas tro. Alltid höjas våra suckar, önskningar,
böner och klagomål uppåt, till den obekante. Äfven det
hårdaste hjärta har en vek kärna, och böner äro lika
outrotliga som barnets tårar eller ulfvars tjut eller kärlekens
löjen.“ — Psykologiskt märklig är ock dikten “Under
gudstjänsten i byn“: Skalden står en sommardag på
en kyrkogård bland fjärilar och rosor och grafstenar; han
erinrar sig sin barndom, och vid orgelns toner och lindarnas
sus smälter hans hednisk-panteistiska hymn ihop med trons
majestätiska psalm till en jublande koral; helå världen
var i detta ögonblick ett himmelrike, fullt af lif och
blomdoft.
För oss skandinaver har denna diktsamling ett
sär-skildt värde, enär den i tre dikter bär litterära spår af
Vrchlickys vistelse i Köpenhamn (sommaren 1885). I
“Thorwaldsens museum“ prisas mästaren, som efter
af-slutadt arbete fått hvila ut midt ibland sina förkroppsligade
drömmar. “Inför denna tanke förlorar grafven sin skräck,
och själfva evigheten synes kort.“ — Poemet “Vår
Frälsares kyrktorn i Köpenhamn“ målar utsikten
öfver Sundet och skaldens ideella sträfvan uppåt. —
Dessutom gjorde Vrchlicky en utflykt .till Helsingör,, och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
