Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alstring, att “människans lust att arbeta ökas med hvarje
dag, som människan förlorar“. Själf har Yrchlicky ofta
betonat sin rastlösa arbetshåg: “Man får aldrig lägga
armarna i kors — sådan är tankegången i “När ditt
värk är fullbordad t“ (XXXIX) — och tro, att arbetet
är färdigt. Blott en gud törs säga: det är fullbordadt!
Men äfven han måste oupphörligt skapa, och sabbaten är
ljuf just därför, att den föregås och efterföljes af möda.“ —
I Epilogen till Y sjunger han: “O skalder! Skapen!
Skapen oupphörligt! Ty Gud skulle utan er ej känna igen
sitt eget värk“, och i XVI uppmuntrar han sig själf med
följande ord: “Du får ej tystna, mina dikters stormvind!...
Spörjer väl lärkan på himlen, för hvem hon jublar? Frågar
rosen efter, åt hvilken hon utandas sin väldoft? EUer
pärlan, för hvem hon glänser i mörka natten?“
Denna ständiga produktivitet, hvars styrka på samma
gång kan vara en författares svaghet, framspringer å sin
sida ur ett otvetydigt behof att i versform omsätta alla
känslor, tankar, upplefvelser och intryck. “Allt hvad jag
känt, har jag alltid gifvit uttryck åt“, säger han på ett
ställe. Vrchlickys poesi är sålunda i bästa mening
tillfällighetsdikt, improvisation, en frukt af ögonblickets
obetvingliga ingifvelse, och då en af hans vänner
karaktäriserade hans dramer såsom “improvisationer“, svarade han,
att han om improvisation hade bättre tanke än folk i
allmänhet. "Jag kan säga, att jag improviserat alla mina
böcker, ja, nästan hela mitt lif. Är lifvet godt, äro äfven
improvisationerna goda, lika som ock vice versa .... Ja,
dessa böcker! De äro tillräckligt många, både original och
öfversättningar. Alla äro icke af samma värde, men hvar
och en är dock ett slags dokument på min
improvisations-förmåga. Hvilka ästetiska fel de än må ha — de besitta
dock alla en egenskap: att vara omedelbara, sanna.“
Med detta yttrande karaktäriseras ock skaldens
personliga blygsamhet. Då han af en vän, d:r R. J.
Kron-bauer, ombads att skrifva något till sitt 50-årsjubilemn
(1903), svarade han: “Att tala om mig själf, tyckes mig
egenkärt, gagnlöst och öfverflödigt. För rästen kan ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
