Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dog, som först förstått och känt det syfte,
som med sin nya konst han ville nå:
hon som på starka vingar honom lyfte,
en flamma lik, upp emot himlens blå.
Det rätta idealet uti henne
nu först han såg i rena drömmars natt.
Nu har hon purpurglans på soligt änne,
och hennes dräkt med stjärnor Ur besatt.
Tyst står hon där med sammanknäppta händer
vid himlens tron, i djupa tankar sänkt,
och stirrar ut i andars fjärran länder,
på hvilka stjärnor töckenskimmer stänkt.
Han spratt ur drömmen. Allt, som till det sista
för ’henne diktats uti lyckans dar,
han lade ned i hennes svarta kista,
som ännu stod på katafalken kvar.
På hennes hjärta, som lian nyss känt glöda
invid sitt bröst i mystisk harmoni
— det nu förstummade, det kalla, döda —
han lade all sin skrifna poesi,
som svärmat, lyft och burit hennes rykte
med konstens trollkraft, på förhoppning rik.
På stela läppar än en kyss han tryckte,
och så bars kistan bort med fjättradt lik.
* *
Så gingo dagar ödsliga som denna,
och lik en sfinx, som aldrig gifver svar,
han satt med böcker, pensel- eller penna,
blott rufvande på sorgen, som han bar.
Men två demoner i hans inre väcktes.
De hviskade, och mot hans tärda kind
som läderlappens deras vingar sträcktes
med dystert sus likt höstens vreda vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
