Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - Grov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
GROV—GRÄVLING
146
R. ecsulenta L. har tårna ända till
spetsarne förenade med fullständig
simhud. Vanligen olivgrön 1.
grön-brun. Sparsamt från Skåne till
Östergötland; vanliga grodan, R.
temporaria L., allmän över hela landet,
även i fjälltrakternas videregion;
åkergrodan, R. arvalis Nilss.
har vid basen av innertån en tämligen
stor, hård och hoptryckt knöl. Allmän
från Skåne åtminstone till Uppland,
långbensgrodan, R. agilis
Thorn, med mycket långa bakben, så
att, när ett av dem i utsträckt tillstånd
lägges framåt längs kroppen, når
häl-leden hos vuxna djur förbi nosen, hos
yngre till denna. Känd från Öland
och Kalmar läns fastland.
Grov är hunden i skallet, om
stämman är djup; motsatsen gäll.
Grop. Kanske det äldsta bland alla
sätt att fånga djur. Omtalas i de
gamla författarnes klassiska skrifter och
nyttjas ännu i flera länder. Hos oss
begagnad för fångst av björn, varg, räv
och älg.
Gryt, benämning på hålor, i vilka
rovdjur, såsom varg, räv och grävling
ha sina lyor eller söka tillfällig
tillflyktsort. Man talar om berg och
stengryt, sand- och jordgryt, beroende
på grytets läge. För att komma åt i
gryt befintligt djur, betjänar man sig
av därför lämpliga hundar, taxen och
foxterriern. Se Grytprov. Man
skiljer mellan huvudgryt 1. modergryt,
som ofta har flera ingångar, vilka stå
i förbindelse med det egentliga
uppehållsrummet 1. grytet. Ofta innehåller
ett sådant flera rum för olika familjer.
Är ett sådant gryt beläget i berg, kan
det naturligtvis ej grävas ut, men
också i mjuk mark kan detta i anseende
till de många gångarna och
underjordiske förbindelserna ha sina
vanskligheter. Även finnas s. k. nödgryt som
ofta blott bestå av en gång, ibland
försedd med ett gryt längst inne. Dessa
nyttjas mest såsom tillfälliga tillflykts-
orter, sällan som förvaringsplats för
ungarne.
Grytprov, tävlan, enskild eller
offentlig, avsedd att utröna
jaktegenskaperna hos hundar, brukade till jakt under
jord. Hundarne prövas härvid i
konstgryt, en underjordisk byggnad,
bestående av rör eller trummor,
omväxlande med utvidgningen, s. k. kittlar; det
hela så ordnat’, att hundarnes arbete
kan av prisdomarne noggrant
kontrolleras. I konstgrytet insläppes före
provets början det härför avsedda
villebrådet (räv eller grävsvin), varpå
hundarna i tur och ordning få visa
sin duglighet. Dylika grytprov
infördes i Sverige från Tyskland 1901.
Gråben, folklig och i saga
förekommande benämning på vargen.
Grå flugsnappare, se
Flugsnappare-släktet.
Grågås, se Gåssläktet.
Gråhakedopping, se Doppingsläktet.
Grå häger, se Hägrar.
Grå lira, se Stormfåglar.
Gråsalva, se Förgiftning.
Gråsidig skogssork, se Råttdjur.
Gråsiska, se Finkfåglar.
Gråskinn, oberedda vinterskinn av
ekorre.
Gråskymliga fladdermusen, se
Fladdermöss.
Gråsparv, se Finkfåglar.
Gråspett, se Hackspettfåglar.
Gråstrnpig dopping, se
Doppingsläktet.
Gråsångaren, se
Trädgårdssångaresläktet.
Gråsäl, se Sälhundar.
Gråtrut, se Måsar.
Gråverk, beredda vinterskinn av
ekorre. Brukas till pälsfoder, muffar
m. m.
Gråärla, se Ärlor.
Gräsand, se Änder.
Grävling (Meles). Släktet tillhör
ordningen Rovdjur, familjen Mårdar
(Mustelidae). Stundom blir grävlingen
som underfamilj Melinae motställd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
