Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Harskramla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
HARSKRAMLA—HARSLÄKTET
168
att man däri kan löst fastgöra ett
starkt träskaft
Harskramla, instrument av ask, ek
eller annat starkt träslag.
Frambringar ett starkt slammer och driver
haren upp ur legan.
Harsläktet, Lepus. Ungarne födas
håriga och med öppna ögon. Hararne
gräva ej och leva ej i hålor. Två
arter i Sverige. Haren, Lepus
timi-dus L. Svansen med inräkning av
håren mycket kortare än bakfoten, ovan
vit 1. gråvit. Öron kortare, så att, om
de böjas framåt, nå de nätt och jämt
till eller över nosspetsen.
Framtän-dernas rötter sträcka sig minst till
suturen mellan överkäks- och
mellan-käksben. Vit eller gråblå vinterdräkt
Sommardräkten mörkt gråbrun med
ljusgrå bottenull och stickelhåren med
en gulbrun ring nedanför den svarta
spetsen. Öronen med svart spets.
Kroppens undersida vit. Svans utan
hår 50—70 mm. Öra utan hår 115—120
mm. Bakfot 150—165 mm. Haren
uppträder i tvenne varieteter: F j ä 1
1-h a r e n, L. t. borealis Nilss., är
vanligen helvit i vinterdräkt och de
svarta öronspetsarna äro blott 5—12 mm.
breda. M o h a r e n, L. t. canescens
Nilss. med vanligen gråblå vinterdräkt
och bredare, omkr. 20—27 mm. svarta
öronspetsar. Allmän över hela landet,
utom där den undanträngts av den
tyska haren eller utrotats. Stundom
felslår det svarta pigmentet, så att
man får helgula harar, i andra fall
utbildas det svarta pigmentet, då man
får helsvarta harar (de flesta dylika
från Kalmar län). Även helvita
albinoharar med röda ögon ha påträffats.
Tyska haren, L. europaeus
Pall. Svansen med inräkning av
håren ungefär så lång som bakfoten,
med rent svart översida. Öron längre
så att de böjda framåt räcka omkring
25 mm. förbi nosspetsen.
Framtänder-nas rötter nå ej fram till suturen
mellan överkäks- och mellankäksben.
Vinterdräkten ej eller föga avvikande
från sommardräkten. Färgen
gulbrun, åstadkommen av breda (5—
7 mm.) gulbruna ringar innanför
den svarta, korta spetsen av de långa
håren, som nedanför äro
svartbruna och vid basen vita. Bottenullen
vid basen vit, mot spetsen
gulaktig. Nacken rostgul med dragning i
rött. Öronen med en svart fläck i
spetsen. Nosen och fötterna
rostbruna. Undersidan av halsen och bringan
rostgula till roströda, undersidan i
övrigt vit. Vinterdräkten lika, men med
något mera inblandning av grått på
ländparti och lår. Kroppslängd 600—
680 mm. Svans utan hår 80—105 mm.
Öra 140—150 mm. Bakfot 136—150
mm. Den tyska haren har för
jaktändamål införts på många ställen i Göta
och även i Svealand och på
slättlandet i Skåne m. fi. ställen har den
undanträngt den inhemska haren.
Bastarder mellan båda arterna äro till en
början allmänna, där den tyska
införts. Dessa bastarder ingenkännas
lätt på sina blandade karaktärer bl. a.
på svansen, vars längd är mindre än
hos den tyska, men med mer 1. mindre
svart på översidan.
Haren är mycket fruktsam och
sätter tre till fyra kullar om året,
Parningstiden inträder olika, beroende på
väderlek och breddgrad.
Huru vår hare växlar sommar- resp.
vinterdräkt är ännu outrett.
Ehuruväl de klimatiska förhållandena
härvidlag säkerligen spela en roll, äro de
dock ej ensamma de avgörande.
Under en lång, blid höst uppträda
hararna vita på barmarken. Enligt
somliga zoologers iakttagelser skulle
sommarpälsens hår och ull under hösten
färgas vit, medan vinterpelsens falla
bort och ersättas med ny sommarpäls.
Så vitt man kan dömma av Skansens
harar torde det förhålla sig så. På
vårarne ligger i harburen mycket vitt
hår, i mindre tappar 1. enstaka, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
