Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtlands enda stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville några strejka, så visste han att med tjänliga
medel förhindra det. Var någon lat, så kunde han
få sig en sinkadus. Med kraft häfdade han stadens
rätt, och det berättas, att när Döbeln 1809. ville i
staden inkvartera mer folk än P. ansåg skäligt,
sade denne nej, hvilket i sin tur föranledde en
befallning af Döbeln att P. skulle — hängas. När det
häftiga krigarblodet något lugnat sig, inhiberades
dödsdomen. Innan någon, som kommit i kollision
med rättvisan (staden låg då under Brunflo
häradsrätt), stäldes inför den legaliserade fru Justitia,
vände man sig vanligen till P., och fann han
brottet vara mera oskyldigt, nöjde han sig med att
på mera primitift sätt afstraffa olycksfågeln och
förvisa honom ur staden. Stjäl i Ås, stjäl i
Brunflo, stjäl på Frösön [1], och stjäl i helvete,
men stjäl inte här i sta’n», plägade gubben säga
vid sådana tillfällen. I den dåvarande
kyrkan var han både präst och klockare. I sin
handelsbod sålde han allt möjligt. Recepten till medicin
både skrefvos och expedierades af honom, och
hulpo ej dessa, öfvertog han vid dödsbädden
själasörjarens kall. — P. afsade sig 1828
ordningsmannabefattningen och dog 1839, då hans enka
erhöll 50 riksdalers pension.
1830 skaffade sig staden egen justitiarie, men
vid dennes död, 1835, begärde stadsborna, att
befattningen måtte indragas, emedan de ej hade råd
att betala lönen, 233 riksdaler 16 skilling. 1858
fick staden egen magistrat och rådhusrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
