Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - En bondefred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
att ej en blomma log till tröst
i täppan eller hagen!
Här hade ärvd och gammal fejd
förött en ärvd och gammal nejd.
Men stilla hän till svärtad grund
av hemgård, grusad, öde,
de stego som i tyst förbund,
förglömmande de döde,
som ur sin grav i dunkelt hot
för evigt krävde ättebot.
En svears käcke son var han,
hon dotter av en jute. —
Han sade: »brytom tvistens band!
Vår egen fred vi slute!
Från ungdomsår du var mig kär,
nu som mitt viv du dröje här!» —
Och rövad brud, som icke flytt
med jutska härjarskaran,
slöt med sin sveaman ett nytt
förbund att trotsa faran,
på åsens kam, när sol gick ned
i sommarprakt — en bondefred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
