Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Ett kyrkbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Åsen! Ja, det är nu så, att Ola Back och Brita
Ersdotter i dag skola vigas till äkta makar. Men
som jag ser, ha de inga bröllopsvittnen med; de
äro ju, som vi veta, rätt ensamt ställda här i
livet, Britas gamlefar ligger ju sedan lång tid
sjuk. Nu tänkte jag, att du, Hans Larsson, ville
göra oss den glädjen–
En viss rörelse, ehuru behärskad, förmärktes
såväl hos kontrahenterna som det utsedda vittnet.
Hans Larsson invände, med någon skärpa: —Jag,
just jag–?
— Ja, vidhöll pastorn, just du, käre Hans. Vi
veta alla här — vad som varit mellan dig och
de unga vännerna här. Men det som varit, bör
ej mer förbliva. I haven ej varit vänner, du och
gamle Erik, Britas far, och du och Ola Back.
Men nu skolen I på denna högtidsdag låta allt
groll fara och visa eder såsom goda kristna och
glädja mig, er gamla nattvardslärare och pastor,
så att vi alla må fira en god, signad pingst.–
Prästen tystnade och såg på dem. Alla tre
besvarade hans blick. Så sade den unge brudgummen,
halvt vänd åt pastorn:
— Ja — om Hans Larsson är hågad, så, varpå
han räckte fram en stadig, öppen näve. Hans
nickade, litet kort, och tog den bjudna handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
