Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvända uppfostran och betecknar stamfadern för de
”överflödiga människor”, som intaga ett så brett rum
både i det ryska samhällslivet och i den ryska romanen på
1800-talet.
Katarina, som brevväxlade med sin tids litterära
storheter och fått sin bokliga bildning nästan uteslutande
från de franska encyklopedisterna, hade fått för sig, att
hon i en handvändning skulle kunna förvandla det ryska
samhället i ”upplysningens” tecken, och gav för det syftet
ut sin beryktade ”Nakaz” (instruktion), byggd på
Montesquieus och Beccarias statsrättsliga teorier. Det var
helt enkelt ett plagiat, och käjsarinnan var nog
uppriktig att i brev till d’Alambert skriva: ”Ni skall få se,
hurusom jag till mitt rikes gagn har plundrat presidenten
de Montesquieu utan att namngiva honom. Jag hoppas,
att han, om han från den andra världen ser mig, skall
förlåta mig detta plagiat för 20 miljoner människors
lycka, som skall bliva resultatet härav. Han älskade
mänskligheten för mycket för att kunna bli stött på mig för den
skull. Hans skrift är min bönbok.”
Dessa lösryckta satser, om vilka Panin yttrade, att de
kunde ”spränga berg”, saknade naturligtvis allt samband
med det ryska folket och skulle ha underminerat den
ryska staten i dess grundvalar, om man på allvar hade
försökt tillämpa dem på Ryssland. Till lycka för
tsardömet var dock Katarina själv den sista, som i praktiken
ville söka förverkliga dessa idéer om frihet och
medborgerliga rättigheter.
Denna nakaz var emellertid prologen till det
galaspektakel, som käjsarinnan 1767 lät uppföra i Moskva under
namnet ”Stora lagberedningen” (Kommissija ulozjenija),
före vars inkallande hon skrev till Voltaire: ”Jag tror, ni
skulle trivas i denna församling, där en ortodox sitter
mellan en kättare och en museiman, alla tre lyssnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
