Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käjsarmordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte har sårats”, mumlade den gripne Rysakov hånfullt:
”Säg inte gudskelov för tidigt!”
Efter ett par minuter gick käjsaren tillbaka till släden,
men där möttes han av Grinevitskij, som på blott några
stegs avstånd slungade en ny handbomb. Verkan därav
var förfärlig. Rök bolmade upp, snö yrde, klädestrasor
flögo kring. Många sårade lågo på gatan. Käjsaren själv,
utan kappa och mössa, låg lutad mot kanalgatans räckverk
och andades tungt. Bredvid honom lågo Grinevitskij och
polismästaren i blod. I förvirringen sökte Jemeljanov
rädda Grinevitskij, men det var omöjligt. Mördaren
fördes till ett sjukhus, där han dog samma dag utan att yppa
sitt namn.
Käjsarens sista ord voro: ”För mig till palatset! Där
vill jag dö.” Och där drog han sin sista suck halvannan
timme senare utan att ha återfått medvetandet. I samma
ögonblick råkade Isak-katedralens klockor ringa till
aftonsång. Den gamle furst Suvorov fick i uppdrag att upplysa
det på torget församlade folket om dödsfallet. Den
allmänna ordningen blev dock alls icke störd genom
katastrofen. Sorgen i hela Ryssland var djup och uppriktig. Men
liksom efter Nikolaj I:s död andades man nu lättare, ty
det var som om en pestböld äntligen hade brustit. Man
kände på sig, att den ofruktbara nihilismen med detta dåd
hade uttömt sina krafter — åtminstone för en tid bortåt.
Efter mordet gick Sofia Perovskaja till ett litet kafé vid
Italienska gatan med sina vanliga tysta steg utan att med
en min röja sin stämning, och kanske kände även hon sig
lättad från en tung börda genom att ha utfört den fixa idé,
som så länge förföljt henne. Men hon sörjde över att
hennes älskade Zjeljabov hade blivit häktad dagen förut. Man
uppmanade henne att fly, men hon ville dela hans öde.
Genom Rysakovs bekännelse angavs hon och häktades den
10 mars på Nevskij prospekt. Sedan infångades de övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
