Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raterna vid hafsstranden — ett lättfånget byte för
schakaler och gamar.
Pusjkins bekantskap med dekabristerna daterade
sig redan från hans vistelse i Petersburg, men var af
mer personlig-privat beskaffenhet, enär han ansågs
vara för pojkaktig och opålitlig att blifva invigd i
själfva sammansvärjningen. År 1821 hade han på
general Rajevskis gods Kamenko i guvernementet
Kijev gjort bekantskap med dekabristen Jakusjkin, en
medlem af Moskvas kort förut upplösta Dygdesällskap.
Aftonen före dennes afresa hade samtalet rört sig om
nyttan af hemliga sällskap, och Pusjkin, som äfven
under de skämtsamma infallen varit mycket allvarsam,
sade efteråt åt Jakusjkin: »Jag har aldrig känt mig
så olycklig som nu. Jag såg redan mitt lif förädladt
med ett högt mål i framtiden. Men allt har varit
blott ett dåligt skämt.»
Vid budskapet om Alexander I:s död skref Pusjkin
till Katenin, den psevdoklassiska smaklärans siste
mohikan i Ryssland: »Storfurst Konstantins stormiga
ungdom erinrar om Henrik V; af den nya regeringen
väntar jag mycket godt.» Och i ett samtidigt bref
till Zjukovski, hvilken författat ett sorgekväde öfver
den aflidne tsaren, framhöll han, att Zjukovski under
de tio sista åren ej strängat sin lyra till Alexander I:s
pris — »den bästa förebråelse jag kan göra er».
I förkänsla af att något viktigt var i görningen
kunde Pusjkin ej längre sitta stilla på det idylliska
Michailovskoje, utan ämnade smyga sig in till hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
