Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han knappt på tronen hann,
då spiran djärft han svängde:
han till Sibirien dref ett hundra tjugu man,
och uti galgen fem han hängde.
Pusjkins personliga paskiller hafva indirekt bidragit
till hans förtidiga, tragiska slut. Då
undervisningsministern grefve Uvarov af sjukdom var förhindrad
att deltaga i ett sammanträde i Vetenskapsakademien,
intogs presidentstolen af furst A. A. Dondukov-Korsakov.
Under märket »Krjukov» skref Pusjkin en smädedikt,
som väckte allmän munterhet och förargelse. Som
den redan passerat ryska censurens fina sikt, torde
den väl ock opåtaldt kunna gå genom svenska
tryckfrihetens grofva s&ll. Det mustiga epigrammet lydde:
I Vetenskapsakademien
furst Dunduk sitter med viktig min.
Som vetenskaplig eller vitter
han ännu aldrig ansedd var.
Men saken är: furst Dunduk sitter,
blott därför att han — säte har.
Med anledning häraf blef Pusjkin på en bjudning
hos Karamzin öppet och barskt klandrad af Uvarov
för att han »förstörde sin talang genom att med
smädedikter förlöjliga aktningsvärda och förtjänta
personer». — »Hvad har Ni för rätt att ge mig
förmaningar, om Ni inte kan bevisa, att det är mina
verser?» svarade Pusjkin häftigt. — »Alla säga så.»
— »Det bryr mig föga hvad folk pratar, men om er
skall jag vid tillfälle skrifva verser och publicera dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
