Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsar Nikolai I om ett af dessa dramer, som den
skuggrädda censuren hyste betänkligheter för, yttrade:
»Ça n’est pas une pièce, c’est une leçon!»
Denna ästetiska brist, som ryssarne dela med
syd-slaverna, står utan tvifvel i psykologiskt samband med
deras handlingströghet och lyriska vekhet. De
lättrörliga polackarne med sin gamla kultur och de
företagsamma tjecherna hafva på det dramatiska fältet
uträttat relativt vida mer än den stora ryska nationen.
Kysslands sena framträdande såsom en kulturstat
försvårade ock dramatikens tidsenliga utveckling i
modern anda.
Härtill kom att Ryssland genom sin religion och
sin antagonism mot det romersk-katolska Polen hölls
främmande för de mysterier och moraliteter, som
i Polen redan tidigt banade väg för det världsliga
dramat. Först på 1500-talet hunno de kyrkliga spelen
till Moskva öfver Kiev, och år 1631 införde Peter
Mogila efter mönster af polska szopka eller jdselka
krubbspel (oertep), d. v. s. marionetteater, som
framställde Kristi födelse medels pappfigurer. Scener ur
Gamla testamentet och Jesu lif, särskildt födelsen och
passionshistorien, öfversattes från latin eller polska
och spelades på lämpliga tider af djäknar eller
semi-narister. Intresset för dessa naiva dialoger stegrades
emellertid så, att biskop Abraham af Suzdal skickades
till Florens enkom för att taga kännedom om
italienska spel; allegoriska personer (Järnåldern, Kriget,
Afunden, Dygderna m. fl.) upptogos på programmet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
