Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de skräckdagar, då den asiatiska farsoten för ej länge sedan
hemsökte Hamburg, fick också »Moskovskija Vjedomosti » ett
efter-längtadt tillfälle att rosa sitt eget rike på bekostnad af *Faterlanch>
(Tyskland). Men att de hygieniska myndigheterna i Moskva nu
mera sköta sin sak så pass bra — det är sannerligen hvarken den
för detta katkovska tidningens eller dess klerikala ligas förtjänst.
Gifvetvis kan man ej frånkänna betydelsen af de fördelaktiga
utlåtanden, som utländska vetenskapsauktoriteter i ett eller annat
afseende fälla om ryska inrättningar. Men härvid är dock att märka,
det dylika iakttagelser vanligen göras vid festliga tillfällen, till
exempel en utställning eller en kongress, då vederbörande äro beredda
på besök. Man torde erinra sig från Gogols roliga lustspel
»Revisorn», huru brådt stadens fäder fingo att rusta i ordning vid minsta
nys om en inspekterande ämbetsmans ankomst.
Afven mitt lekmannabröst svällde af vetenskaplig entusiasm
vid ett besök i en af Moskvas märkligaste byggnader: Vospitatelny
dom, hittebarnshuset. Det var en söndag, och då är där ett slags
gala-förevisning, i sitt slag lika prydlig som en kejserlig trupprevy
på Mars-fältet i Petersburg. Allmänheten har då tillfälle att med
egna ögon taga kännedom om denna sociala institutions
förträfflighet. Man mottages vid stora trappan af en ståtlig schweizare,
prunkande i rödt och gult; betjäningen visar främlingen det artigaste
tillmötesgående; man får gå hvart som helst, öfvertyga sig om
renligheten och snyggheten hos de 600 ammorna i hvit-röd
national-dräkt; man får fingra på det hvita linnet, undersöka badkaren och
samla statistiskt material genom de visserligen enformiga och ytterst
knapphändiga biografierna om de föräldralösa små, som i långa rader
sofva så innerligt sött i de prydliga bäddarna. Och si! det är allt
ganska godt. En sköterska, hvilken sannolikt tog mig för läkare,
gick ända därhän i älskvärdt tjänstenit, att hon nödgade mig in i
afdelningen för sjuka och vanskapade spenabarn. Jag kom, såg,
men segrade icke öfver den vämjelse, som därvid grep mig.
Vid detta tillfälle funnos i anstalten endast åtta hundra
småttingar — en siffra som anses ringa. Men som intet barn får stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
