Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 6. Mörkrets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till döds. Utan att söka fly eller göra motstånd öfverlämnade han
sig efter mordet lugnt åt polisen, och i häktet tycktes han alldeles
befriad från sin sjukliga oro och lättad som från ett öde eller tung
börda. Att mordet ej var öfveriladt, framgick af hans egna
anteckningar, som i ihålig, öfverspänd följetongsstil ä la Vetsera skildrade
hans känslor af hat, förtviflan och öfverläggning. Den, som nu
analyserade sin egen själsstämning, var själf tidningsman och hade
kanske ofta fråssat i gräsliga mordreferat till landsortstidningar.
Och hvad skulle han eljes skrifva om? Hvad som låg honom och
millioner landsmän mest om hjärtat, det fick han ju inte behandla.
Det är ominöst, att den ryska tidningscensurens kansli i Petersburg
— åtminstone ännu för några år sedan — är inredt i samma hus
som — fångvårdsstyrelsen.
Och ju längre ner man går på den ryska samhällsskalan, dess
vidunderligare och gräsligare former antaga brotten. Rättegångar
bringa ännu i dagen, hurusom finska folkstammar allt fortfarande
efter rent hedniska traditioner anställa rituella människooffer med
sugande af blod och andra vidriga ceremonier, och huru fanatiska
sekter i fasa för »antikrist» lönligt offra både egna och andras lif
genom eld och svärd, genom hunger och andra onaturliga dödssätt.
Ett betecknande fall kan jag af närmare erfarenhet meddela.
I en by Znamenskoje hade bönderna misstänkt, att en 73-årig
gumma var koldunja (häxa). Hvarför? Verkliga bevis hade de
visserligen icke, men käringen hade »onda ögon» och —korna magrade.
Dessa båda fakta måste stå i ett visst samband med hvarandra.
Slutligen beslöto de att göra sig kvitt detta onda. Några bönder
slogo kull den orkeslösa gumman och trampade henne på bröstet.
Desjatkin (tiondemannen), ditlockad af bullret, började slå henne med
en stör, då han fick veta, att det var en häxa. Ytterligare tre
bönder kommo till och slogo den arma; till och med hennes
sonson hjälpte till, och hennes egen syster såg lugnt på. Slutligen
släpade de den halfdöda till en grop, där de med järnspett formligt
sönderstyckade liket. Detta timade på 1890-talet tre mil från ryska
hufvudstaden Moskva i en folkrik nejd, full af fabriker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
