Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 7. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryggar bondens eganderätt och själfstyrelse, har den å andra sidan
varit en källa till social orättvisa och däraf alstradt missnöje, som
nihilismen ej försummat att söka göra sig till godo med parolen
»Zemlja i Volja» {Jord och frihet). Och den socialdemokratiska
rörelsen, som i Ryssland öfvertager arfvet efter nihilismen, och som
i Petersburg och de västra gränslänens industricentra redan
uppenbarat sig i form af strejker, skall ej vara sen att till sin fördel
begagna miren på både ena och andra sättet, då rörelsen sprider sig
till landsorten.
Bondeemancipationen på 1860-talet, hvarigenom den ryska miren
återinsattes i sin ursprungliga rätt, var en nödvändig reform, som
dock mindre förestafvades af verklig omtanke för bönderna än af
hänsyn till utlandets dom öfver det »barbariska» Ryssland samt af
statsfinansiella klokhetsskäl. Men ett hade regeringen icke förutsett:
den ryska bondens misstro mot reformer redan såsom sådana och
hans underliga rättsbegrepp. Förut hade han visserligen varit
lif-egen och därför blott ett kreatur i sin herres hand; men huru
mycket bättre hade det ej varit att tjäna under en riddargodsägare,
med hvilken han aldrig kom i beröring och som kanske blott en
kort tid af året besökte sitt gods, än att såsom »fri» jordägare falla
i händerna på samvetslösa brännvinsadvokater, som skuro pipor vid
jordskiftena, eller ockrande judar, som mot orimliga räntor hjälpte
honom ur en tillfällig betalningsskyldighets förlägenhet och från
tjinovnikens pockande skattekraf, eller råa spekulanter från närmaste
stad, hvilka i sitt landtbruk föregingo med ännu sämre exempel än
den forne adelsmannen, hvars gods gått under klubban! Förut
resonnerade bonden som så, att han var ägare af jorden, äfven om
hans person och arbetskraft tillhörde adelsmannen; nu åter finner
han sin öfverman i staten, i hela samhället, som utan hans hörande
öfverlämnar dispositionsrätt på viss areal. Korteligen: den nya miren
vardt blott en vrångbild af den gamla; den forna hade representerat
en organisk samhällutveckling enligt dåvarande tidsförhållanden, den
senare blef en konstlad produkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
