Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 3. Byråkrati och själfstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkande kraft är förvisso den autokratiska
tsarprincipen. Och huru gammalmodigt, uselt och
utdömdt det ryska statsmaskineriet än är, kan det
dock ej nekas, att det är utomordentligt sinnrikt
konstrueradt och att det än i dag fungerar med en
beundransvärd relativ precision under enormt svåra
förhållanden, där fjädrar och kugghjul skulle ha
råkat i olag, om maskineriet arbetat i ett annat
civiliseradt land. Ty trots all revolutionär
propaganda och kompakt sammanslutning, trots den
omärkligt stigande upplysningen och Rysslands nödtvång
att af internationella skäl hålla något så när
jämna steg med det allmänna framåtskridandet, är
byråkratien allt fortfarande den första statsmakten
i Ryssland, och dess förste tjänare är den till
namnet enväldige man, hvars oansvariga suveränitet
betecknar krönet af denna komplicerade, under fyra
århundraden upptornade samhällspyramid med
tsariska mumier i sitt inre.
Det får icke förnekas, att den ryska regeringen
har gjort en dygd af nödvändigheten och gifvit
uppslag till eller åtminstone löften om en mängd
trängande reformer: toleransedikt utfärdas, kommunal
själfförvaltning införes i det hittills styfmoderligt
behandlade Sibirien, pressfrihet tages i öfvervägande
och en nationalförsamling utlyses. Men den stora
frågan är blott, huruvida de maktägande verkligen
äro villiga att utföra dessa reformer i praktiken,
och om dessa reformer i så fall hinna verkställas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
