Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe var den ende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
197
Och likväl var det så, att unge Jeannin —
lättsinnig, glad, instinktivt rädd för allt nedslående
eller oroande, nöjeslysten och sportintresserad,
lätt bedragen av sin tids vältalighet samt i följd
av sin muskelstyrka och sin tankelättja böjd för
den »Franska Handlingens» brutala dogmer
(nationalistiska, rojalistiska eller imperialistiska)
— blott högaktade en enda människa, nämligen
Christophe. Hans brådmogna erfarenhet och den
fina takt som han ärvt av modern hade — utan
att skada hans goda lynne — lärt honom inse hur
värdelös den samling människor var som han dock
inte kunde leva förutan och att uppskatta
Chri-stophes överlägsenhet. Han berusade sig
förgäves med rörelse och handling, han kunde dock
ej förneka sitt fädernearv. Från Olivier
härstammade en svävande ängslan, som plötsligt
anföll honom, samt behovet av att finna ett
bestämt mål för sin handling. Från Olivier kom
kanske även den hemlighetsfulla instinkt som
drog lionom just till Christophe som Olivier en
gång så mycket hållit av.
Han hälsade ofta på Christophe. Han var
meddelsam och pratsjuk och tyckte om att skänka
sitt förtroende. Han brydde sig inte alls om ifall
Christophe hade tid eller ej att höra på honom.
Christophe hörde likväl på ock visade inte
minsta tecken till otålighet. Det hände honom dock
att han var en smula tankspridd, om besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
