Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
265
med dem; men han sade sig att Grazias vemod
och Oliviers ängslan kommit till ro hos deras
efterkommande — och att detta var gott.
— »Allt vad vi lidit, jag, mina vänner, så
många andra, som jag ej känt, som levat före
oss, allt detta har funnits för att dessa två barn
en gång skulle nå glädjen» ... Glädjen!
Antoinette du var skapad för glädjen och den blev dig
förvägrad . .. Ack, om alla olyckliga på
förhand kunde njuta av den lycka som en dag skall
välla fram ur deras uppoffrade liv!»
Varför skulle han brytt sig om att tvista om
denna lycka? Vi böra inte fordra att andra skola
vara lyckliga på vårt sätt, de måste finna sitt
eget sätt. Han begärde nätt och jämnt att
Georges och Aurora ej alltför mycket skulle se
ned på honom, som inte delade deras tro.
De gåvo sig inte ens mödan att diskutera med
honom. De tycktes säga:
— Han kan inte begripa.
I deras ögon tillhörde han det förflutna. Och,
sanningen att säga, ansågo de inte att det
förflutna hade vidare värde. Det hände dem, då de
voro ensamma, att helt oskyldigt tala om vad de
skulle göra: »sedan han gått bort» . . . De höllo
likväl mycket av honom. — Ack, dessa
förkräck-liga barn, de växa upp, likt klängväxter,
runtomkring oss. Det är en naturkraft, som ilar
fram, som jagar bort oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
