Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han talade om sina barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAOEN
269
mediterade över konsten eller ock iakttogo de,
under händelsernas kaos, den lilla dolda låga som
sätter sin prägel på den mänskliga andens
historia.
Oftast var det Christophe som hesökte
Emmanuel; visserligen var han sedan en nyss
genomgången sjukdom inte mycket starkare än vännen,
men de hade nu en gång tagit för vana att finna
det naturligt att Emmanuels hälsa fordrade större
skonsamhet. Christophe klättrade med en viss
svårighet upp för Emmanuels sex trappor och då
han kommit till toppen, dröjde det en bra stund,
innan han åter kunde draga andan. Båda två
voro lika okunniga om, hur de skulle sköta sig.
Trots klena luftrör och upprepade
kvävningsanfall voro de ivriga rökare. Det var ett av skälen
varför Christophe föredrog att de skulle mötas
hos Emmanuel; Aurora grälade på honom för
hans inbitna vana att röka och nu gjorde han det
endast i smyg. Ibland hände det att vännerna
angrepos av en våldsam hosta; de måste då
avbryta sin rökning och tittade på varandra,
skrattande och skamsna, som om de varit ertappade
skolpojkar. Ibland läxade den ene upp den som
hostade, men då denne återfått andan, yrkade
ban energiskt på, aftt rökningen ej bar minsta
skuld.
På Emmanuels bord, mitt ibland papperen, låg
en grå katt som allvarligt och förebrående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
