Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Huset låg försänkt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
JEAN-CHRISTOPHE
Hans hjärta sönderslets av medlidande.
— Nej, mamma, jag skall inte lämna dig.
Vad är det för påhitt?
— Jag är så olycklig. De ha alla lämnat
mig, alla...
Hon pekade på de omgivande föremålen,
och han visste ej om hon menade dem, om
hon talade om sönerna eller om de döda.
— Du måste stanna hos mig. Du lämnar
mig ju inte? Vad skulle det bli av mig, ifall
du också gick din väg?
— Jag skall inte gå. Jag lovar att vi ska
stanna hos varandra. Gråt inte.
Hon fortsatte att gråta. Han torkade
hennes tårar med sin näsduk.
— Hur är det med dig, kära mamma?
Vad är du ledsen åt?
Hon bemödade sig att återvinna sitt lugn
och att småle mot honom.
— Fast jag söker tala förstånd med mig
själv, gråter jag ändå för minsta struntsak...
Se, nu börjar jag igen... Förlåt mig; jag är
dum och gammal. Jag orkar ingenting och
har inte lust till något. Jag är inte till
ringaste nytta mer; jag skulle helst vilja vara
begraven med allt det här...
Han omfamnade och klappade henne som
om hon varit ett barn.
— Var inte orolig. Fundera inte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
