Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Då denna kris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
JEAN-CHRISTOPHE
på att skratta, men smälte snart i tårar,
smittad av morbroderns sinnesrörelse. Han
började fatta, att hans offer verkligen levde
lika fullt som han själv och att han begått
ett brott. Men om han från den stunden för
intet pris velat plåga några djur, erfor han ej
minsta sympati för dem, han gick dem
förstrött förbi utan att bry sig om vad som rörde
sig i deras lilla maskineri. Han fruktade
snarare att tänka därpå; det erinrade om en
mardröm. Nu blev med ens allting förklarat;
vart och ett av dessa anspråkslösa okända
väsen förvandlades i sin tur till en av livets
ljushärdar.
Liggande på marken, där det vimlade av
otaliga småkryp, under de stora trädens
skugga, där det brusade av insekter,
betraktade Christophe myrornas feberaktiga oro; han
såg de långbenta spindlarna, som tycktes
dansa fram, gräshopporna, som togo höga
språng åt sidan, torndyvlarna, som skyndade
fram tungt och brådstörtat, de glatta nakna
rosenfärgade maskarna, vilkas ringlande hud
var betäckt med vita fläckar. Ibland lade
han händerna under huvudet, stängde ögonen
och lyssnade till den osynliga orkestern: det
var insekternas yrande virveldans i
solstrålarna runtom de doftande granarna, det var
myggornas trumpetstötar, getingarnas djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
