Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Om söndagseftermiddagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 JEAN-CHRISTOPHE
— Ack, om det alltid vore som nu,
suckade Christophe.
Hon lyfte sina leende ögon mot honom
och sänkte dem ånyo. Han märkte att hon
sysslade med något.
De voro skilda åt av murgrönshäcken,
som avdelade de bägge trädgårdarna.
— Vad gör ni? frågade han.
— Jag spritar ärter, sade hon och lyfte
upp ett litet lerfat.
Hon suckade djupt.
— Ja, men det är väl inte så tråkigt?
— Usch, det är gräsligt att alltid bråka
med sin middag.
— Jag slår vad om, att ni skulle kunna
låta bli att äta middag bara för att slippa
ifrån att laga den.
— Säkert! utropade hon.
-—Vänta, jag skall hjälpa er!
Han kiev över inhägnaden och närmade
sig henne.
Hon satt på en stol utanför sin dörr och
han satte sig nu på trappsteget vid hennes
fötter. I klänningens veck fiskade han upp de
gröna ärtskidorna och lät sedan de små runda
kulorna trilla ned i lerfatet, som stod mellan
Sabines knän. Han tittade i marken och såg
Sabines svarta strumpor, som tätt omslöto
hennes vrister och fötter; den ena foten stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
