Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Det dröjde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 125
strax erhöll nytt förtroende och begynte
pladdra som vanligt. Hon kunde inte tala
sakta; hon skrek med full hals enligt husets
sed. Trots alla sina ansträngningar förmådde
inte Christophe dölja sitt dåliga lynne. Han
svarade först med några enstaviga vresiga ord.
Slutligen tystnade han alldeles, vände henne
ryggen, vred sig oroligt på stolen och
gnisslade med tänderna vid hennes rysliga
falsetttoner. Rosa märkte, att hon plågade honom,
men hon fortsatte likafullt. Sabine satt stilla
hopkrupen i mörkret och bevittnade uppträdet
med ironisk kyla. Då hon slutligen insåg, att
aftonen var tillspillogiven, steg hon uttröttad
upp och gick in. Christophe märkte det ej
förrän hon redan var försvunnen. Han reste
sig strax och utan att ens ursäkta sig, gick
han efter ett kort godafton åt sitt håll.
Rosa stannade allena kvar och tittade
förkrossad efter honom. Tårarna bröto fram.
Hon smög hastigt upp i sitt rum, utan minsta
knyst, för att ej behöva tala med modern.
Hon klädde brådskande av sig, och då hon
krupit ned i sängen, började hon snyfta
förtvivlat. Hon frågade sig inte om Christophe
älskade Sabine, om Christophe och Sabine
avskydde henne; hon visste bara att allt var
förlorat, att livet ej längre hade någon mening,
att det inte återstod henne annat än att dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
