Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Han satt på en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
JEAN-CHRISTOPHE
alltsammans falskt, till och med det som
han annars beundrade: uvertyren ur Egmont,
vars pråliga tygellöshet och korrekta oro
sårade honom som en brist på ärlighet.
Visserligen hörde han ej Beethoven och
Schu-mann själva, utan blott deras löjliga
förtolkare mitt i den idisslande människoflock vars
kollektiva dumhet likt ett tungt töcken
omvärvde mästerverken. Ja, visserligen, men
även i de härligaste verken fanns något
ängslande, som Christophe aldrig tillförene erfarit.
— Vad var det? Han vågade knappt
fördjupa sig däri, ty han ansåg det hädiskt att
kritisera sina älskade mästare. Men om ban
än slöt ögonen, fortsatte han liksom »la
ver-gognosa» att kika mellan fingrarna.
Han såg den tyska konsten utan
förklädnad. Alla — de verkligt stora och
skräpbegåvningarna — bredde ut sina själar med en
rörande beredvillighet. Stämningarna flödade
över, ädelheten rann i strömmar, hjärtat
smälte i hänryckta utgjutelser; alla slussar
öppnades för den fruktansvärda Tyska
känslosamheten, som spädde ut de starkas energi och
dränkte de svaga i bleksiktiga vattenpölar.
Det var en sannskyldig översvämning och
längst nere i djupet slumrade den Tyska
tanken. En Mendelsohns, Schumanns eller
Brahms’ tanke! Och i deras följe legioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
