Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - De gingo in...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
j EAN-CHRISTOPHE
utmärkt väl i logen bredvid och han erhöll
strax en förtörnad order att hålla sig tyst.
Han drog sig djupare tillbaka i logen för att
få tjura i fred. Om ban varit rättvis skulle
han känt en viss aktning för det konstens och
naturens samfällda kraftprov som tillät denna
sextioåriga kvinna att framträda i en
ynglings dräkt och att till och med synas vacker
— åtminstone för välvilliga åskådare. Men
ban hatade akrobatstycken, allt som förfalskar
naturen och gör våld på den. Han ville att
en kvinna skulle förbliva kvinna och en man
vara man (det är inte så vanligt nu till dags).
Redan Beethovens »Leonoras» löjliga och
barnsliga förklädnad var honom föga
tilltalande. Men en förklädd Hamlet, det gick över
alla gränser! Den fetlagde, bleke,
muskelstarke, koleriske, listige, drömsynte
danaprin-scn skulle förvandlas till en kvinna — och inte
ens det, ty en kvinna i en manlig roll blir
endast ett vidunder. För att våga skapa om
Hamlet till en tvetydig könlös varelse, därtill
fordrades nutidens hela slapphet och kritikens
otroliga dumhet. I annat fall skulle något så
osmakligt strax visslats ut. Skådespelerskans
röst gjorde honom än mer ursinnig. Hon ägde
den sjungande, uthamrade diktion, det
entoniga uttal som alltsedan Champmeslés
glansdagar och Hotel de Bourgogne varit särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
