Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han ännu var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
209Ö.
råde deras tanke genom att sålunda utsmycka
mästerverken med eländigt skräp.
Christophe, som genom Corinnes kritik
blivit mer känslig för bristerna och tyngden i
det wagnerska sångsättet, frågade sig om det
ej var ett oresonligt, ja, onaturligt konststycke
att förbinda ordet och sången, som om man
för samma vagn velat spänna en häst och en
fågel. Det talade ordet och sången ha sin
särskilda rytm. Man kunde möjligen fatta
att en konstnär uppoffrade den ena genren på
den andras bekostnad, men att söka en
kompromiss mellan båda, det betydde belt enkelt
att uppoffra båda. Ordet blev ej längre ord,
sången ej verklig sång — antingen inbäddades
en rik ström mellan en kanals enformiga
stränder eller ock överlastades en skön skapelses
nakna lemmar med dyrbara tunga draperier.
Varför lät man ej hellre båda behålla sitt
spontana liv och sitt naturliga väsen. —
Sålunda vandrar en vacker flicka med mjuka
lyckoberusade steg längs en rinnande flod; hon
drömmer och vandrar, vattnets glada sorl
vaggar hennes drömmar, och utan att hon
anar det faller hennes steg i takt med flodens
sång. — Befriade bägge två, skulle musiken
och poesien gå sida vid sida, drömma var sin
egen dröm och dock blanda dem tillsammans.
Säkerligen dugde inte all musik till en dylik
14. — Jean-Christophe. iv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
